Så jag berättar om kommentarerna, om tjuvnypen som delas ut angående hur jag ska leva mitt liv, och mamma nickar och säger att jag inte har varit mig själv på sistone. Stingslig och inte speciellt glad. Jag får bekräftat att det inte bara är jag som märker av den där muren och att osäkerheten syns trots att han talar vitt och brett om hur säker han är på sig själv. Kanske just därför.
Jag antar att beslutet la sig till rätta i min mage redan i söndags. Det är okej att ha kriterier när det gäller ett förhållande. Men fy vad ont det ändå kommer att göra.
0 Svar till “I´ve been recognizing the bullets”