Det gör verkligen det. Så jag lyssnar på Varje hjärtslag en gång till. Och det gör ännu mer ont. Ungefär som när man sticker hål på ett vätskefyllt skavsår, man tror att man har klämt ut allt, men det finns alltid lite kvar.
Klart att det tar tid att komma över någon som man har pratat med i princip varje dag i ett halvår, någon man har kysst, någon som har sagt att man är underbar. Klart det tar tid. Klart att det tar ännu längre tid när man känner att man måste dölja smärtan. Jag känner mig smutsig när jag berättar, jag känner mig som något som bör förpassas in under en hög med fuktiga stenar.
Jag var ju nykter den där lördagskvällen, varför var jag så dum att jag påbörjade något som bara ledde till något ont? Varför var han?
Den var bättre med riktigt ljud, men anna järvinen :| Eek…
Angående smärtan så.. tja… Det suger helt enkelt. :(