Platt fall idag känns det som. Det var så skönt att träffa dig och så lätt att falla tillbaka i det fina, lätta. Sedan kom väggen, två gånger.
Hur ska jag få in det i mitt huvud? Du vill inte ha mig, inte på riktigt, jag är någon jäkla bekräftelse, någon att diskutera tentor och inlämningar med. Hjärtat som brinner för pälsisarna, det delar vi. Inget mer. Fatta det nu Luna.
Och den där jäkla glasmästaren som inte hörde av sig som lovat. Nu har jag visserligen en anledning att ringa upp den trevlige killen som såg till att det hände saker, men jag orkar inte.
Dessutom skriker kissen frenetiskt.
0 Svar till “Där nere, nånstans”