Bestämdheten, vi ska inte ses, trots att din röst var nära i telefonen, besviken.
Hur många gånger har jag skrivit det, tänkt det, sagt det de senaste dagarna – att det är rätt beslut, att det känns som om jag har kontrollen över mitt liv igen, även om det gör ont? Otaliga. Och det stämmer.
Men ändå, just nu orkar jag inte stå upprätt om jag inte får vara med dig, jag orkar inte le mer, jag orkar inte skämta mer, jag orkar inte hoppas på att någon gång träffa någon som väljer mig för att det bara inte går att låta bli.
HJÄRTA