Jag har lekt med tanken att sluta med medicinen. Jag är tråkig och upprepar samma sak på flera ställen men: Nej, jag ska inte sluta. Inte nu. När jag väl slutar så ska jag dessutom trappa ner långsamt istället för att, som nu, gå ner från 600 mg/dag till 150 mg/dag. Och ska ska jag försöka ha bättre framförhållning när det gäller att förnya recept så att jag slipper en sån störtdykning igen.
En godkänd tenta (16/20), en mjuk kattpäls att begrava näsan i, uppskattning på jobbet, ljuset. Det finns bra saker. Snart är jag tillbaka.
Klart det finns bra saker. Du är ju en av dem!
Och man kanske inte måste sluta direkt för att man går ner. Man kan ske kan gå ner bara till 450 första steget. Stanna där och känna hru det känns. Känns det hemskt går man upp igen känns det bra kan man stanna där så länge man vill. Inget är ju permanent. Man kan ta saker lite som det kommer och som känns bra. Det behöver inte bli sån stor grej av det. Och sen är det bra att vänta tills det känns tryggt ohc stabilt med allt annat så man vet att man iaf har det som trygghet.
krama.