Luna

En lördagskväll efter att ha tittat på Melodifestivalen kan man ta ett till glas vin och vika tvätten man har ignorerat ett par dagar. Jag önskar mig fortfarande en kram och en försäkran.

Varför sitter det i ryggraden att det är fult att visa känslor? Varför kan jag inte bara säga att jag längtar efter dig, att jag vill ha en kram och höra att det blir okej - eller ännu hellre att det är okej? Kom hit, nu.

2005. Julikväll. Jag smög omkring på en ödegård och fotade.  Jag hade mohawk och jag undrar varför.

Jag kan inte få Prague ur huvudet. Pack myself in a bag sjunger jag dessutom, det ska vara pack my suite in a bag.

Igår: en macka, kaffe x 3, bagel med grönsaker, godis, yoghurt med banan, glass.

Och dubbelt träningspass.

Inte så konstigt att jag mår illa och fryser som en tok idag (trots två par strumpor, tofflor, jeans, två långärmade tröjor, stickad kofta och armvärmare). Jag måste ta mig i kragen och äta något med energi och näring i nu.

Något slags försök till en klapp på axeln.

Morgonpromenad.
All kurslitteratur genomläst.
Anteckningar sammanställda, någolunda koll på ungefär en tredjedel inför tentan.
Bildredigering.
Lagad mat gånger två.
Omplanterade växter.
Dammsugning (katt+jord lämnar spår).
Tai chi.

Belöningen blir en promenad och inhandling av glass och juice.

Vill man ta en paus i pluggandet så kan man gå runt i lägenheten och fota. Och sortera bort hälften av fotona eftersom kamerans skärpa leker rövare.

En av bokhögarna i vardagsrummet.

Mina fina koppar från Hemtex och Åhléns.