Känslan; att vilja ge upp, att inget spelar någon roll.
Och Karma police på radion, se där.
Depressionen är borta, det fastställdes ju i slutet av augusti. Den kan inte vara tillbaka. Nästan ett års terapi med medföljande verktyg. Jag borde kunna bättre, borde kunna fånga upp mig själv.
Ensamheten spökar. Oviljan att umgås med någon är ännu värre. Jag känner mig bara trygg med några människor, bara en här i stan. Vi kan inte umgås, det är komplicerat. Hat-ordet.
När det gäller umgänge; jag har gjort mitt mående till något stort. Använder det som något slags försva. Kom inte nära mig, jag är skadat gods. Du får inte bestämma själv.
Angående sista stycket: Det där beteendet känner jag igen hos andra. Man får vara gravt envis som “den andra” för att komma förbi det.
Fan.. kan ju inte ändra kommentarer… ville bara tillägga att Karma Police är vansinnigt bra!