Igen

Jag har suttit på köksgolvet och gråtit och jag har suttit i soffan och gråtit. Det ska inte behöva vara såhär.

Jag vill bara ha en kram, tröst. Samtidigt vill jag inte släppa in någon, den ligger under ytan, den där viljan att bara fräsa ”Jag är inget att ha, jag är inte bra för dig” (ungefär samma ord som jag fick höra för sisådär tre-fyra veckor sedan).