Jag är rädd.
Det handlar om orkelösheten, det handlar om oviljan att träffa andra människor, det handlar om oviljan att göra någonting överhuvudtaget.
Men jag tar mig till träningen, jag tvingar mig själv att prata om skämta när jag får sällskap på vägen hem, jag ska börja ta mina långa promenader om dagarna istället. Jag måste för jag orkar inte falla igen.
0 Svar to “Du är inte välkommen tillbaka”